Har just haft ett historia seminarium om women's legal rights i England under 1800 och 1900-talet. Det är ju scary.
Kvinnor kunde inte own property (inte hus, inte mark, inte aktier...nada) och därför inte heller rösta.
Kvinnor kunde bara ta ut skilsmässa om dom kunde bevisa att deras män varit otrogna eller våldsamma. Män kunde hur lätt som helst ta ut skilsmässa utan bevis. Plus att kvinnor kunde hamna i fängesle för otrohet, medans männen inte alls var "skyldiga" till otrohet, det var "den andra kvinnans" fel. Så kvinnan som man var otrogen med kunde hamna i fängelse.
Angående våld, så måste en kvinna alltså bevisa att hon blivit misshandlad. Och hon måste också ha lämnat mannen på en gång, om hon stannade räknades det som att hon förlåtit honom. Och bara fysiskt våld räknades som en godkänd anledning till att vilja ta ut skilsmässa, inte mentalt våld.
Inte förrän 1839 kunde kvinnor få vårdnaden om barnen efter en skilsmässa. Det var Caroline Norton som kämpade för det. Hon ville skilja sej från sin man, men hade ingen bra anledning. Han tog barnen. Hon hade ingenstans att bo eftersom hon inte fick äga fastigheter. Hon tjänade pengar på att föreläsa osv. eftersom hon var politiskt aktiv. Men vem tror ni fick dom pengarna? Hennes man! För eftersom hon inte var skild så gick alla pengar till "familjens" ekonomi, alltså till mannen, eftersom gifta kvinnor inte fick ha hand om pengar.
Man kunde faktiskt inte skilja sej relativt enkelt förrän 1969.
Och appropå fysiskt våld inom äktenskapet: våldtäkt räknades inte. När en kvinna var gift hade hennes man fulla rättigheter till hennes kropp. Våldtäkt inom äktenskapet existerade alltså inte. Den lagen ändrades inte förrän 1992. 1992! Vafaan.
Kvinnor kunde inte own property (inte hus, inte mark, inte aktier...nada) och därför inte heller rösta.
Kvinnor kunde bara ta ut skilsmässa om dom kunde bevisa att deras män varit otrogna eller våldsamma. Män kunde hur lätt som helst ta ut skilsmässa utan bevis. Plus att kvinnor kunde hamna i fängesle för otrohet, medans männen inte alls var "skyldiga" till otrohet, det var "den andra kvinnans" fel. Så kvinnan som man var otrogen med kunde hamna i fängelse.
Angående våld, så måste en kvinna alltså bevisa att hon blivit misshandlad. Och hon måste också ha lämnat mannen på en gång, om hon stannade räknades det som att hon förlåtit honom. Och bara fysiskt våld räknades som en godkänd anledning till att vilja ta ut skilsmässa, inte mentalt våld.
Inte förrän 1839 kunde kvinnor få vårdnaden om barnen efter en skilsmässa. Det var Caroline Norton som kämpade för det. Hon ville skilja sej från sin man, men hade ingen bra anledning. Han tog barnen. Hon hade ingenstans att bo eftersom hon inte fick äga fastigheter. Hon tjänade pengar på att föreläsa osv. eftersom hon var politiskt aktiv. Men vem tror ni fick dom pengarna? Hennes man! För eftersom hon inte var skild så gick alla pengar till "familjens" ekonomi, alltså till mannen, eftersom gifta kvinnor inte fick ha hand om pengar.
Man kunde faktiskt inte skilja sej relativt enkelt förrän 1969.
Och appropå fysiskt våld inom äktenskapet: våldtäkt räknades inte. När en kvinna var gift hade hennes man fulla rättigheter till hennes kropp. Våldtäkt inom äktenskapet existerade alltså inte. Den lagen ändrades inte förrän 1992. 1992! Vafaan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar