Boven i mitt drama kallas kärlek

Har just läst ut Unni Drougges senaste roman Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag skrev ju att Isobels bok kändes så ärlig. Unnis känns också ärlig, men jag vet ärligt talat inte hur pass ärlig den är. Det är alltså en självbiografisk roman om hennes förhållande med en man som misshandlade henne.

Det är inte första gången Unni Drougge skriver en sådan roman, hennes debutroman Andra sidan Alex handlar om hennes första äktenskap, där hennes man misshandlade henne. Hennes man var så klart ingen mindre än Mats Drougge, ägaren av Slitz-imperiet. Med honom har hon fem barn. Hon lyckades ta sig ur det destruktiva förhållandet, blev stark på egen hand och tog hand om alla barnen. Sedan kom Niclas Salomonsson. Han var 23, hon 43. De inleder ett förhållande, och som hon beskriver det börjar han manipulera henne mer och mer. Till sist sitter hon i en tvåa (i stället för sin gamla sexa), alla barnen utom det minsta har flyttat till pappan och Niclas kontrollerar hennes liv, bestämmer vad hon får skriva, säga, gå, vem hon får prata med. Allt. Hur kunde hon gå in i ännu ett sådant förhållande?

På AdLibris beskrivs den så här:

Unni lever ensam med sina fem barn. Hon är etablerad författare, flitigt anlitad som föreläsare och har många vänner. Hon trivs med livet och har landat i tillvaron efter en uppslitande skilsmässa.

Så gör Niklas entré och de blir djupt förälskade. Han är ung och tillgiven men väldigt osäker och Unni vill hjälpa honom, hon anar bara inte till vilket pris. Utåt är de ett lyckligt par, men hemma är tillvaron allt annat än idyllisk. Hon reser runt och föreläser om mäns våld mot kvinnor men lever själv i ett misshandelsförhållande. Medan hon bygger upp hans karriär offrar hon sin egen.

Niklas svartsjuka styr snart hela hennes liv. Bit för bit släpper hon taget om det viktigaste hon har: barnen, vännerna, skrivandet.

Unni Drougge skonar ingen, allra minst sig själv, när hon beskriver sitt eget sönderfall. Boven i mitt drama kallas kärlek är en självbiografisk roman om den destruktiva kärlekens kraft och hur den kan få oss ända till helvetet men också om hur man hittar styrkan att ta sig därifrån.

Debatten kring boken handlade mest om att hon nämner alla vi deras riktiga namn (utom hennes barn, tror jag). Bland hennes vänner finns Mian Lodalen, Dominika Peczynski och hennes terapeut Mia Törnblom. Och Niclas finns så klart också på riktigt och är litterär agent. I sitt stall har han bla. Karin Alvtegen, Jan Guillo, Leif GW Persson, Karin Fossum, Jens Lapidus och Klas Östergren. Eftersom Karin Alvtegen finns med, har han även ansvar för marknadsföringen av Astrid Lindrens böcker (Alvtegen är hennes systerdotter). Så det är tunga grejer. Unni menar då alltså att hon hjälpte till att skapa agenturen och driva den, men han tog åt sig all ära. Skulle inte förvåna mig. Niclas själv påstår att hela boken är förtal. Han får stöd av Guillou. Till saken hör att Salomonsson faktiskt blivit dömd en gång för misshandel av Unni, finns läkarintyg på misshandel och allt. Men en gång är ingen gång, eller vadå? Han "gick över gränsen" en liten gång. Nej, har man gjort det en gång är man kapabel att upprepa det.

Men vad som är sant och inte kan man ju inte veta. Men det är i alla fall Unni Drougges sanning. Och den tycker jag ni ska läsa. Vissa kapitel har hon skrivit som om det vore hennes äldsta son som skrev. Instressant vinkling.

Frågan är varför allt detta har i princip tystats ner förutom ovan länkade artiklar. Kanske pga Salomonssons makt som litterär agent. Sjukt.