Sjöjungfrun

Läckbergs senaste deckare Sjöjungfrun var bra så klart. Om man gillar hennes böcker dvs., och det gör jag faktiskt. Jag tycker om när hon blandar det mysiga ursvenska med mörka hemligheter. Så absolut bra mordhistoria och intrig. Men otroligt irriterande slut! Upplagt för en ny bok om Patrik och Erica...

En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Trots att Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har gjort allt för att finna honom, vet ingen om han är död eller levande. Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen.

Fallet kompliceras när det avslöjas att en av hans bekanta, författaren Christian Thydell, under mer än ett års tid fått ta emot anonyma hotbrev. Christian står inför sitt stora genombrott och på releasefesten för sin roman Sjöjungfrun får han ytterligare ett meddelande. Han bryter samman och visar breven för Erica Falck, som har hjälpt honom med manuset.

Christian försöker sedan bagatellisera alltihop och vägrar att gå till polisen, men Erika smugglar med sig ett av breven och visar det för Patrik. Hon har anat att det är något som plågar Christian, och hon är oroad över vad som kan hända.

Patrik inser faran. Någon hatar Christian djupt. Och denna någon verkar vara en förvirrad och skadad person som inte skulle tveka att sätta sina hot i verket. Polisen inser snart att det finns ett samband mellan breven och mordet, och spåren för dem tillbaka i tiden ...

På tal om Camilla Läckberg så vann jag hennes nyutgivna kokbok Smaker från Fjällbacka. Jag vinner en massa böcker.. vann nyss Linda Skugges kokbok också.. förstår inte riktigt. Men det är trevligt!

Boven i mitt drama kallas kärlek

Har just läst ut Unni Drougges senaste roman Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag skrev ju att Isobels bok kändes så ärlig. Unnis känns också ärlig, men jag vet ärligt talat inte hur pass ärlig den är. Det är alltså en självbiografisk roman om hennes förhållande med en man som misshandlade henne.

Det är inte första gången Unni Drougge skriver en sådan roman, hennes debutroman Andra sidan Alex handlar om hennes första äktenskap, där hennes man misshandlade henne. Hennes man var så klart ingen mindre än Mats Drougge, ägaren av Slitz-imperiet. Med honom har hon fem barn. Hon lyckades ta sig ur det destruktiva förhållandet, blev stark på egen hand och tog hand om alla barnen. Sedan kom Niclas Salomonsson. Han var 23, hon 43. De inleder ett förhållande, och som hon beskriver det börjar han manipulera henne mer och mer. Till sist sitter hon i en tvåa (i stället för sin gamla sexa), alla barnen utom det minsta har flyttat till pappan och Niclas kontrollerar hennes liv, bestämmer vad hon får skriva, säga, gå, vem hon får prata med. Allt. Hur kunde hon gå in i ännu ett sådant förhållande?

På AdLibris beskrivs den så här:

Unni lever ensam med sina fem barn. Hon är etablerad författare, flitigt anlitad som föreläsare och har många vänner. Hon trivs med livet och har landat i tillvaron efter en uppslitande skilsmässa.

Så gör Niklas entré och de blir djupt förälskade. Han är ung och tillgiven men väldigt osäker och Unni vill hjälpa honom, hon anar bara inte till vilket pris. Utåt är de ett lyckligt par, men hemma är tillvaron allt annat än idyllisk. Hon reser runt och föreläser om mäns våld mot kvinnor men lever själv i ett misshandelsförhållande. Medan hon bygger upp hans karriär offrar hon sin egen.

Niklas svartsjuka styr snart hela hennes liv. Bit för bit släpper hon taget om det viktigaste hon har: barnen, vännerna, skrivandet.

Unni Drougge skonar ingen, allra minst sig själv, när hon beskriver sitt eget sönderfall. Boven i mitt drama kallas kärlek är en självbiografisk roman om den destruktiva kärlekens kraft och hur den kan få oss ända till helvetet men också om hur man hittar styrkan att ta sig därifrån.

Debatten kring boken handlade mest om att hon nämner alla vi deras riktiga namn (utom hennes barn, tror jag). Bland hennes vänner finns Mian Lodalen, Dominika Peczynski och hennes terapeut Mia Törnblom. Och Niclas finns så klart också på riktigt och är litterär agent. I sitt stall har han bla. Karin Alvtegen, Jan Guillo, Leif GW Persson, Karin Fossum, Jens Lapidus och Klas Östergren. Eftersom Karin Alvtegen finns med, har han även ansvar för marknadsföringen av Astrid Lindrens böcker (Alvtegen är hennes systerdotter). Så det är tunga grejer. Unni menar då alltså att hon hjälpte till att skapa agenturen och driva den, men han tog åt sig all ära. Skulle inte förvåna mig. Niclas själv påstår att hela boken är förtal. Han får stöd av Guillou. Till saken hör att Salomonsson faktiskt blivit dömd en gång för misshandel av Unni, finns läkarintyg på misshandel och allt. Men en gång är ingen gång, eller vadå? Han "gick över gränsen" en liten gång. Nej, har man gjort det en gång är man kapabel att upprepa det.

Men vad som är sant och inte kan man ju inte veta. Men det är i alla fall Unni Drougges sanning. Och den tycker jag ni ska läsa. Vissa kapitel har hon skrivit som om det vore hennes äldsta son som skrev. Instressant vinkling.

Frågan är varför allt detta har i princip tystats ner förutom ovan länkade artiklar. Kanske pga Salomonssons makt som litterär agent. Sjukt.

Work

Nu har sommarjobbet börjat på K-lund. Det ska bli kul! :) Men det innebär lite mindre bloggande om saker pga. tystnadsplikt. Var någon som blev avstängd och anmäld förra sommaren (eller förrförra eller nåt sånt) som skrev ingående om kunder och personal på sin blogg, med fullständiga namn och allt. Idiot.

Författarintervjuer

Kolla! Bonniervideo.se med en massa författarintervjuer. Jag ska frossa.

Balsyster

Jag går bara ut en stund II

Den är faktiskt väldigt bra, den.. ärligaste boken jag läst på länge. Känns det som i alla fall. Sånt kan man ju aldrig veta. Men många tankar, känslor och handlingar känns ärliga. Varför skulle man annars välja att berätta sådana hemska saker? Eller hemska, jag vet inte. Det är väl en tolkningsfråga. Men för henne var de hemska, för mig är de hemska. Lite besviken för att man inte fick reda på allt man ville i slutet. Men det var kanske det som var meningen. Det man ville veta var inte det som boken handlade om egentligen. Bara problematiseringen i sig. Läs!

"Jag ligger med hans arm om mig och tänker på andra som kan ta bort det värsta. Det är inte många veckor sedan vi var lyckliga. När jag blundar och fyller huvudet med hans lukt går det lite bättre. Det bästa i världen som ett eget litet fängelse. Kommer han att vara kvar om jag går ut en liten stund? Det är snart sju månader sedan det värsta hände. Jag måste skriva de här månaderna ur mig.

Vad gör man när döden och kärleken envisas med att finnas på exakt samma punkt i världen? Hur överlever man efter att ha älskat en ofödd dotter mer än man trodde var möjligt, och ändå sedan ha dödat henne? Kan man ens ta sig vidare, som samma person, med samma relationer och samma inställning till livet och lyckan?

Isobel kan inte det. Den gamla kärleken, den gamla sällheten kväver henne, trots att det elvaåriga äktenskapet med Erik är det bästa hon har. Sorgen ligger som ett bylte mellan dem och hon orkar inte ens försöka sträcka sig över till andra sidan. I stället dövar hon sin kropp och sitt hjärta med andra män, med andra människor, med allting som i alla fall för ett ögonblick kan få henne att känna sig levande igen.

Jag går bara ut en stund handlar om en kärlek som riskerar att drunkna och en kärlek som kan övervinna allt."

Projektarbetet

Klart! Vi satt på skolan igår från 10 på morgonen till halv 12 på natten. Det är helt sinnes. Men vid åtta stod liksom valet mellan att gå hem och så träffas tidigt imorse och fixa klart, eller att beställa pizza och sitta tills vi blev klara. Så det blev det senare alternativet. Och vi lyckades få ihop det trots viss övertrötthet (och därmed ett fnissande kaos). Phew!

Nu ska jag åka till Bollnäs!

Jag går bara ut en stund

Den är bra, Isobel är bra. Jag är ju svag för vackra boktitlar. Jag älskade Jag går bara ut en stund tills jag insåg att den inte uttalas som jag trodde. Jag tänkte mig att man säger det i ett liksom.. jag går bara ut en stund.. utan betoningar. Tänkte mig att det hade nån symbolisk mening. Eller det har det väl kanske ändå. Men titeln blev mycket mindre vacker när jag förstod att den skulle uttalas Jag går bara ut en stund.. med betoningen på en stund. Som för att försvara sig.

De ska på fest (där hon träffar en annan) och hennes man är sjuk. Quoting:

"Bara en slump att Erik inte följde med. >>Gå du ändå<<, snörvlade han, trots att det var han som var mest bjuden. Något gjorde att jag gick ensam. Leda kanske. Nyfikenhet. Jag orkade inte ta hand om en sjukling på en av sommarens vackraste kvällar. >>Jag går bara ut en stund<<, sa jag. Då."

Flyttskador

Jag har typ sträckt knävecket? Nån muskel i alla fall. Haltar.

Ronnie

Ronnies kapning av Belindas blogg är för övrigt fantastisk. Hoppas Ronnie skaffar en egen blogg sen.

Hänga tvätt

Linda Skugge förstår mig. Jag älskar också att hänga tvätt ute! Det saknar jag med att bo i lägenhet.

Stockholmsdag

Underbar dag i Stockholm igår! Strålande sol och lagom varmt.

Vi var ut till Waldemarsudde och gick runt i trädgården, på museet, i slottet och en gammal kvarn som de just öppnat för allmänheten. Allt var så fint! Det är sån utsikt därifrån. Snacka om att Prins Eugen bodde fint. Massor av konst och blommor och fina möbler. Stor fin trädgård. Suck, den som ändå kunde bo så. Finns för övrigt en del fina bostadshus på Djurgården. Hoppas the rich ppl som bor där har vett att uppskatta det.

Glömde så klart kameran, suck.

Vi åt våfflor med hjortronsylt till lunch på ett café där ute, med utsikt över vattnet och staden. Sen strosade vi i stan lite. Försökte hitta morsdagspresent och studentpresent till min syster, men det är svårt. Sen blev det middag på En ful & en gul på söder, Fredrik hade ju presentkort där. Otroligt god mat! Söder är väldigt mysigt också.

Det var trötta fötter som sedan lades upp i soffan framför Eurovision.

Men åk till Waldemarsudde, himla fint!

Det går bättre..

..med skrivandet. Men roligt är det inte. Måste skriva lite till nu innan jag ska gå och möta Fredrik vid tåget!

(intresseklubben antecknar)

Dagens sms från mamma

"Hej! Idag har vi åkt båt till Lindos, en vacker by med vitkalkade hus och stor kommers. Vi har ätit sallad och calamares till lunch, strosat i gränderna och nu badar vi i den blå lagunen. Många kramar mamma"

Men vafan. Jag vill!