Veckans boktips: Aprilhäxan och Den jag aldrig var

Veckans boktips är Den jag aldrig var och Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Båda är romaner, men hör inte ihop på nåt sätt, förutom att det är samma författare. Ja kunde bara inte välja vilken jag skulle tipsa om. Vi läste Aprilhäxan skolan, så det var så jag upptäckte Majgull Axelsson. Båda är ganska udda, ovanliga berättelser med lite övernaturliga inslag. Eller är det det? Sådär så det kan vara övernaturligt... eller så är det bara fantasier av huvudpersonen/personerna. Båda berättelserna handlar också om både nutid och dåtid, det handlar både om karaktärerna som vuxna och som unga. Ni vet, svaren finns i det förfutna...

"En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem." Så tänker Desirée där hon ligger i sin sjuksäng. Hon är ett av de handikappade barn som på 50-talet placerades på institution. Hon är från födseln förlamad och spastisk, hon kan inte tala och drabbas ofta av våldsamma epileptiska anfall, men hon har andra förmågor. Men hon drivs nu enbart av tanken på att hämnas. Vem av de tre fostersystrarna är det som har stulit hennes liv?

Arbetaränkan Ellen är biologisk mor till den bortlämnade Desirée och fostermor till de tre övergivna flickorna Christina, Margareta och Birgitta (döpta efter Hagasessorna). Christina är läkare, i Hermèsscarf och pärlor visar hon en yta som är långt ifrån hennes osäkra inre. Margareta, fysiker i Kiruna, har inte någon gång kunnat stanna upp hos en man, utan ständigt gått in i nya förhållanden. Den tredje systern, Birgitta, är en utslagen missbrukare, som aldrig kommit över sin biologiska mammas svek.

Ingen av systrarna tycks känna till Desirées existens. Men en dag får de ett brev, som tvingar dem att minnas tant Ellen och varför de måste lämna det trygga fosterhemmet."

***
"En morgon hittas en halvnaken man på en gata i en östeuropeisk stad. Han har brutit nacken. Högt uppe i ett hus intill slår ett öppet fönster i vinden. Mannen identifieras efter ett par dagar. Det visar sig att han är svensk och MaryMarie, hans hustru, kallas dit från Stockholm. När hon sitter vid hans sjuksäng börjar verkligheten lösas upp, plötsligt vet hon inte riktigt vem hon är och hur hon ska förhålla sig till det liv de har levt tillsammans.

Sju år senare är hon lika kluven. Är hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man, där på sjukhuset eller lät hon honom leva? Blev hon minister eller hamnade hon på kvinnofängelset Hinseberg? Hon behöver bara sluta ögonen för att den ena verkligheten ska vara lika sann som den andra."