Veckans boktips is back! Jag börjar med Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, som är första delen i hans Millennium-serie.
"Mikael Blomkvist, ekonomireporter, döms till fängelse för förtal av finansmannen Wennerström, och beslutar sig för att ta time-out från sitt jobb på tidskriften Millennium.
I samma veva får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, tidigare en av landets främsta industriledare, vill att Blomkvist ska skriva släkten Vangers historia. Men det visar sig snart bara vara en täckmantel för Blomkvists verkliga uppgift: att ta reda på vad som hänt Vangers unga släkting Harriet, som varit spårlöst försvunnen i snart fyrtio år.
Till sin hjälp får han Lisbeth Salander, en ung strulig tjej, tatuerad och piercad, men också professionell hacker och med unika egenskaper som gör henne till en oslagbar researcher.
Tillsammans gräver Blomkvist och Salander allt djupare i familjen Vangers förflutna och möter en mörkare och blodigare historia än någon av dem kunnat ana."
Det tog ett tag att komma in i boken, men när jag väl gjorde det var jag hooked. Jag läser nu andra delen och det var lite samma sak med den. Men läs alla tre delar! Sjukt bra samhällskritik. Undrar vad som är sant? Man blir nästan rädd.
Stieg Larsson var journalist och chefredaktör på den demokratiska tidskriften Expo. Han var dessutom en av världens främsta experter på anti-demokratiska, högerextrema och nazistiska rörelser. Han skrev alla tre böckerna (det ryktas även om att han hann påbörja en fjärde) klart innan han visade dem för något förlag. Han sa att han var "ganska säker på att det här var ganska bra och han ville skriva färdigt innan någon började lägga sig i." Från ekonominyheterna.se:
"Den 31 oktober 2004 vinkar Stieg Larsson in en bil från Taxi Stockholm vid Fridhemsplan på Kungsholmen. Av en slump visar det sig att chauffören var Åke Wiberg, Stieg Larssons förre arbetskamrat. ”Fattar du, Åke, för första gången i mitt liv är jag ekonomiskt oberoende”, säger Stieg Larsson. ”Jag kan göra vad jag vill, åka vart jag vill. Jag ska bli större än Mankell, jag kommer att bli större än Mankell!”
Tio dagar senare, tisdagen den 9 november, faller Stieg Larsson ihop med svåra magsmärtor vid sitt skrivbord på antirasistiska tidningen Expos redaktionsgolv. Han har drabbats av en massiv hjärtinfarkt. En och en halv timme senare dödförklaras han på S:t Görans sjukhus."
Det är så tragiskt att han dog, vilken förlust. Haja vilken samhällsdebatt han kunde ha startat nu om han levt. Nu när typ ALLA läser hans deckare. Han skulle kunna vara guru i vilken TV-soffa som helst och alla höga höns skulle darra.

I samma veva får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, tidigare en av landets främsta industriledare, vill att Blomkvist ska skriva släkten Vangers historia. Men det visar sig snart bara vara en täckmantel för Blomkvists verkliga uppgift: att ta reda på vad som hänt Vangers unga släkting Harriet, som varit spårlöst försvunnen i snart fyrtio år.
Till sin hjälp får han Lisbeth Salander, en ung strulig tjej, tatuerad och piercad, men också professionell hacker och med unika egenskaper som gör henne till en oslagbar researcher.
Tillsammans gräver Blomkvist och Salander allt djupare i familjen Vangers förflutna och möter en mörkare och blodigare historia än någon av dem kunnat ana."
Det tog ett tag att komma in i boken, men när jag väl gjorde det var jag hooked. Jag läser nu andra delen och det var lite samma sak med den. Men läs alla tre delar! Sjukt bra samhällskritik. Undrar vad som är sant? Man blir nästan rädd.
Stieg Larsson var journalist och chefredaktör på den demokratiska tidskriften Expo. Han var dessutom en av världens främsta experter på anti-demokratiska, högerextrema och nazistiska rörelser. Han skrev alla tre böckerna (det ryktas även om att han hann påbörja en fjärde) klart innan han visade dem för något förlag. Han sa att han var "ganska säker på att det här var ganska bra och han ville skriva färdigt innan någon började lägga sig i." Från ekonominyheterna.se:
"Den 31 oktober 2004 vinkar Stieg Larsson in en bil från Taxi Stockholm vid Fridhemsplan på Kungsholmen. Av en slump visar det sig att chauffören var Åke Wiberg, Stieg Larssons förre arbetskamrat. ”Fattar du, Åke, för första gången i mitt liv är jag ekonomiskt oberoende”, säger Stieg Larsson. ”Jag kan göra vad jag vill, åka vart jag vill. Jag ska bli större än Mankell, jag kommer att bli större än Mankell!”
Tio dagar senare, tisdagen den 9 november, faller Stieg Larsson ihop med svåra magsmärtor vid sitt skrivbord på antirasistiska tidningen Expos redaktionsgolv. Han har drabbats av en massiv hjärtinfarkt. En och en halv timme senare dödförklaras han på S:t Görans sjukhus."
Det är så tragiskt att han dog, vilken förlust. Haja vilken samhällsdebatt han kunde ha startat nu om han levt. Nu när typ ALLA läser hans deckare. Han skulle kunna vara guru i vilken TV-soffa som helst och alla höga höns skulle darra.
4 kommentarer:
Nu kom du faktiskt med ett boktips av en bok som jag har funderat på att läsa nångång, nånstans när jag har läst alla andra böcker som ska läsas först.
Hur som hellst håller jag med om att det sätt han fick avsluta sitt liv var väldigt tragiskt och det skulle absolut ha varit intressant att se honom i tv-soffor och allt sånt där nu. Det skulle nog kunna behövas.
Jag hade förmånen att närvara vid något slags fördrag han höll för några år sen innan han hann med att ramla ihop och dö, och han skulle ha behövts för att hålla fler av dem.
Nej var du? Coolt! Var hur när? Om vad?
var: stockholm nånstans på drottninggatan
När: kommer inte ihåg exakt, men förmodligen ett par år innan han dog
om vad: främlingsfientlighet
Det var alltså något som expo hade tillsammans med ett gäng andra aktörer och han var en av dem som pratade. Var han och Mikael Ekman från Expo, sen nån nisse från Eskilstuna som jag inte kommer ihåg namn på.
Dessutom var det så lämpligt ordnat att de hade en lista som skickades runt så alla som skrev upp sig på den fick en helt gratis kopia av Stieg Larsson och Mikael Ekmans bok om Sverigedemokraterna hemskickad i brevlådan efteråt.
Coolt! I'm jealous
Skicka en kommentar