Du var den vackraste kvinna, som gått i regn utan skor
Mellan Lyckorna och Ljung, gud, vad vi skrattade och svor
Du brukade kalla mej din prins, fast du visste väl,
att jag bara var en servitris son
Å, jag svär att det kändes, som om jag bara hade dej
Att leva eller dö för, jag trodde du var en del av mej
Men när jag sökte dej i veckor, i varje blick, i varje telekatalog
Om du tror jag bara glömde, eller suddade ut
Nej, jag sparade allt i dolda fack, som jag läst precis som du
Hey, Evelina…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar