Malou intervjuar Ray Kluun. Han har skrivit En sorts kärlek om hur hans fru dog i cancer. Har vagt hört talas om boken, men obviously not enough. Han ba "we came closer than ever before and the last few weeks... we experienced an intensity that we didn't even have in the beginning of our relationship." Åh, vad fint, tänker jag.
Och sen ba frågar Malou "but you were seeing other women at this point as well, and you even met this one woman, Rose, whom you fell in love with..." Och ba "yes, yes jadda jadda". Ursäkta vad? Hur hade han tid med det när han hade en liten dottrer och en döende fru? Väldigt misstänkt.
Och sen fortsätter dom att prata fint om hur dom planerade när hon skulle dö (detta var i Holland, dvs aktiv dödshjälp tillåten) så att hon fick ta avsked av alla osv osv. Men jag kan inte komma över det där med otroheten. Även om han inte berättade för frun om den andra kvinnan, så visste hon ändå. "Because she was the most intellegient and sensitive person I have ever known." Och hon var ok med det, för hon ville ha någon som tog hand om honom när hon dog. Ok då... det kanske man kan gå med på. För han lever med den andra kvinnan nu. Men alla andra? Han var ju notoriskt otrogen. Alltså nej, I don't buy it.
Oooooh TAAAAAACK Sven Wollter!!!! Han kommenterar nu boken: "Jag skulle kunna döpa om den här boken till En dåres försvarstal för manlig babianism." HAHAHA!
Sven fortsätter: "Jag upplever att han inte alls vet vad han talar om, han vet inte vad kärlek är." Och Sven vet ju vad han snackar om...
Nu känns det bättre. Malou bara satt där och svalde allt denna människa sa. Jag blev helt störd. Tack Sven Wollter.
Och sen ba frågar Malou "but you were seeing other women at this point as well, and you even met this one woman, Rose, whom you fell in love with..." Och ba "yes, yes jadda jadda". Ursäkta vad? Hur hade han tid med det när han hade en liten dottrer och en döende fru? Väldigt misstänkt.
Och sen fortsätter dom att prata fint om hur dom planerade när hon skulle dö (detta var i Holland, dvs aktiv dödshjälp tillåten) så att hon fick ta avsked av alla osv osv. Men jag kan inte komma över det där med otroheten. Även om han inte berättade för frun om den andra kvinnan, så visste hon ändå. "Because she was the most intellegient and sensitive person I have ever known." Och hon var ok med det, för hon ville ha någon som tog hand om honom när hon dog. Ok då... det kanske man kan gå med på. För han lever med den andra kvinnan nu. Men alla andra? Han var ju notoriskt otrogen. Alltså nej, I don't buy it.
Oooooh TAAAAAACK Sven Wollter!!!! Han kommenterar nu boken: "Jag skulle kunna döpa om den här boken till En dåres försvarstal för manlig babianism." HAHAHA!
Sven fortsätter: "Jag upplever att han inte alls vet vad han talar om, han vet inte vad kärlek är." Och Sven vet ju vad han snackar om...
Nu känns det bättre. Malou bara satt där och svalde allt denna människa sa. Jag blev helt störd. Tack Sven Wollter.
2 kommentarer:
Det minsta han kunde ha gjort var väl att vänta tills *efter* hennes bortgång? Otrohet är inte försvarsbart. Det är för människor som är beredda att starta ett nytt förhållande men inte vågar eller vägrar att utvärdera sitt nuvarande. Trähattar, med andra ord.
Svens kommentar ska svida och det gör den.
Fredrik säger trähatt, Nietzsche säger den förkastliga människan, potato potato. :)
Men du har rätt, absolut.
Ja, jag diggar numera Sven, han är cool.
Skicka en kommentar